b.May 21, 1471, Imperial Free City of Nernberg [Germany] d.April 6, 1528, Nernberg Albrecht Durer (May 21, 1471 ?C April 6, 1528) was a German painter, printmaker and theorist from Nuremberg. His still-famous works include the Apocalypse woodcuts, Knight, Death, and the Devil (1513), Saint Jerome in his Study (1514) and Melencolia I (1514), which has been the subject of extensive analysis and interpretation. His watercolours mark him as one of the first European landscape artists, while his ambitious woodcuts revolutionized the potential of that medium. D??rer introduction of classical motifs into Northern art, through his knowledge of Italian artists and German humanists, have secured his reputation as one of the most important figures of the Northern Renaissance. This is reinforced by his theoretical treatise which involve principles of mathematics, perspective and ideal proportions. His prints established his reputation across Europe when he was still in his twenties, and he has been conventionally regarded as the greatest artist of the Renaissance in Northern Europe ever since.  Related Paintings of Albrecht Durer :. | Lot Fleeing with his Daughters from Sodom | self-portrait in a Fur-Collared Robe | Portra eines Unbekannten mit roter Schaube | Jean Charlier de gerson as a pligrim | Lamentation for Christ |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Louis Le Nain
1593-1648 French Louis Le Nain Gallery French family of painters. Antoine Le Nain (b Laon, c. 1600; bur Paris, 26 May 1648) and his brothers Louis Le Nain (b Laon, c. 1600; bur Paris, 24 May 1648) and Mathieu Le Nain (b Laon, c. 1607; bur Paris, 26 April 1677) lived together and shared a studio in Paris. Since the studio was headed by Antoine, he is assumed to have been older than Louis. The brothers reputation rests on a number of paintings signed Le Nain, on the basis of which other paintings (but no drawings) have also been attributed to them. None of the signed paintings bears a Christian name, and there is no secure way of attributing works to the individual brothers, although many attempts have been made. Eighteenth-century sale catalogues, fearful of anonymity, effectively chose from the three names at random. Since the writings of Witt (1910) and Jamot (1922) in particular, it has been habitual to ascribe small paintings on copper to Antoine, and austere, larger peasant scenes to Louis. This division of hands will be found in almost all the subsequent literature on the artists, although it must be stressed that there is no evidence at all to support it. Great efforts have also been made to identify works by Mathieu, since he survived his brothers by nearly 30 years and presumably continued to paint after their deaths in 1648. However, no such activity after 1648 is securely documented, and none of the surviving works bears a date later than 1647; and the arguments for a separate Mathieu oeuvre, though cogent, should not be regarded as conclusive. The outstanding feature of the work of the Le Nain brothers, and the basis of their celebrity since the mid-19th century, is the artists treatment of the poor.
Aert van der Neer
1603-1677 Dutch Although generally known by the name of Aert, he usually signed himself Aernout. According to Houbraken, van der Neer spent his youth in Arkel near Gorinchem (Gorkum), a town on the river Waal, east of Dordrecht, where he worked as a majoor (steward) for the lords of Arkel. He became an amateur painter, possibly as a result of his contact with the Camphuyzen brothers Rafael Govertsz. (1597/8-1657) and Jochem Govertsz. (1601/2-59). Aert married Lysbeth Govertsdr (Liedtke) who was almost certainly Rafael and Jochem sister. Rafael acted as witness at the baptism of their daughter Cornelia in 1642. Around 1632 van der Neer and his wife moved to Amsterdam where, in about 1634, their eldest son, Eglon, was born.